Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
panjera sin vän till fiolen: för dessa duetter
glömdes till och med spelbordet.
Då Albin om hösten hemkom, uppgjordes
alltid ett ordentligt debet och kredit mellan
redaren och hans skeppare. Albins vilkor voro
mycket goda, men herr Stangerling efterskänkte
ej heller något, utan allt skulle till punkt och
pricka vara klart, hvad som ock fullkomligt
öfverensstämde med Albins egna åsigter.
För att undvika alla de olägenheter, hvilka
hans otyglade sinne ådragit honom i yngre
åren, beslöt han nu som man att lefva efter
vissa reglor. Dock måste vi sanningsenligt
erkänna att äfven detta hade sina olägenheter,
enär en regel naturligtvis icke kunde skapas
för hvarje oförutse dt fall. Men Albin
bemödade sig åtminstone att, strängt taget, lefva
så, att han ej alltför ofta behöfde utvidga sina
stadgar.........
Något mer än ett år före den tidpunkt,
då vi återfinna den unge kaptenen på resan
från Liverpool till Wisby, hade han haft
följande samtal med sin faderlige vän:
Gubben hade länge gått och funderat på
något och sett småslug ut... “Hör på, min
gosse,“ sade han en afton, vinkande Albin att
taga plats bredvid sig i soffan, “vill du vara rätt
uppriktig emot mig?“
“Jag skulle tro, farbror, att jag icke kan
annat!“ svarade Albin med sinhjertegodaton.
“Nåväl? du nekar då icke att du tycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
