Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid som löjnant Carl Salzwedel närmade sig
sin rival, för att säga honom det han, efter
närmare pröfning, funnit att de borde bikta sig
för sina fästmör.
“Aha, ett par stackars kärleks-tokar!“ tänkte
Albin, och hans fina läppar krökte sig till ett
nästan spotskt småleende. “Bara de ville
förfoga sig bort — det här är just icke öfver
höf-van behagligt“.
Men nu tog samtalet en i Albins tycke så
löjlig vändning, att han knappt nog kunde
af-hålla sig från att skratta, då han hörde tvänne
förnuftiga män ömsesidigt göra hvarandra den
beskyllningen att ha förälskat sig i h varan dras
fastmör.
“Ljusa pojkar, minsann!“ mumlade han,
allt mera intresserad, men ändå på samma gång
förtretad öfver sin obehagliga ställning. Dessa
herrar kunde stå der och diskutera hela natten:
hvart skulle det då taga vägen med godset?
Och att föra det tillbaka till fartyget, nödgas
ta det med sig in i Wisby, kanske bli ansedd
som luren dr ej are ... Den unge kaptenen blef
allt hetare inom hufvudet, i samma mån han blef
allt våtare utomkring detsamma.
På en gång gåfvo dock de uttalade namnen
Tekla och Hildur en snabb och ljus vändning
åt hans idéer: han erinrade sig ganska väl att
han ... Men nu slog honom som blixten en
annan tanke, hvilken nära kommit honom att högt
utbrista i en riktig sjömans-ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
