Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvad säger du om det här, Viktor?“
“Åh, man kan ju bli tokig af ett sådant
råd!“
“Hvad tänker du på?“ frågade Carl.
“På den der osaliga kofferdi-menniskan,
som visst ingått förbund med sjelfvaste —
Hör på, Carl — det är fåfängt att disputera
— det fins tillfälligheter, som ha en
undransvärd inflytelse på våra öden.4,
“Du behöfver lägga dig, Viktor!“
“Jag vet hvad du nu tänker och känner sjelf
den stolthet, som uppreser sig mot allt stötande
eller löjligt.“
“Jag vill icke höra ett ord: du är galnare
nu, än då du ville duellera! Jag föreslår att
vi sysselsätta oss hvar för sig under hemvägen,
ty genom detta utbyte af fåniga tankar bli våra
affärer ännu oklarare. Jag öppnar ej min mun
vidare.“
“Tjurhufvud, som ej vill se längre än näsan!“
mumlade Viktor. Derefter teg äfven han, och
våra äfventyrare hunno verkligen stadens portar
och derefter sina egna hemvist, utan att ha
utbytt mer än ett enda ord, och detta ord var
ett kort och kärft “godnatt!“
“Fältet är vårt,“ yttrade Ålbin, i det han
gaf ett tecken åt Bas, som framträdde, så fort
de bägge herrarne aflägsnat sig, “raskt nu
till verket! Gå du tillbaka och hjelp Turesson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
