Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräckfulla natten, då han ensam och
öfver-gifven i sin lilla farkost dref omkring på
Nordsjön, i drömmen tyckte sig segla på, det,
som förde honom till modern, till fadern
till stackars Will, det molnet, som han sedan
så ofta tyckt sig igenkänna, då han under
ensamma nätter spanat dereffcer — fann han ej
nu, utan endast en stor svart sky, liknande,
såsom han tyckte, en jättestor korp. Och
korpen slog sina vingar om månen: dess lykta
släcktes ... det blef skumt, och regndropparne
började falla på nytt.
Sakta, men hastiga steg väckte den unge
kaptenen ur hans besynnerliga oförklarliga
sinnesstämning. Konstapeln och jungmannen
närmade sig med godset, och nu var han åter
inne i det närvarande.
“Stackars gossar,“ sade han för sig sjelf,
tänkande på de båda löjtnanterna, “jag har
just ett intresse för dem och deras befängda
angelägenhet!“
“Kapten der?“
“Jo, här befinner han sig! Du, som är
lite hemma med lokalen, min käre Bas, får först
krångla dig ned och tända lyktan. Men lys
icke uppåt med den — jag vet icke om det är
inbillning, men jag tycker mig höra liksom
aflägsna årslag.“
“Åh, frukta inte, kapten, jag är säker i
vändningarne!“
“Godt... Turesson skall langa ned pac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
