Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nog mycket — hur länge kan det vara sedan
jag kom hem?“
“En styf timma, kapten!“
“Godt — ställ tofflorna der... du får gå!“
När lill-Petter gled ut genom dörren,
tacksam för sin kaptens mildhet — lill-Petter hade
redan så mycken erfarenhet, att han visste det
kaptener funnos af den sorten, att man aldrig
kunde leda dem på rätta tråden, utan att de
straxt hade vreda ord till och med stryk i
beredskap — då reste sig Ålbin Jentzel med ett
utseende som om han uppvaknat ur en tung
dröm.
“Det här var något besynnerligt,“ sade han
till sig sjelf, “icke alltsedan jag upplefde
blodsnatten, har den stått så lefvande klar för mig ...
Det är dock begripligt: jag harblifvit tung till
sinnes, emedan kroppen ej befinner sig väl. Jag
blef våt, och kanske kom också mitt blod i
starkare omlopp vid den unge löjtnantens anklagelse
för feghet. Det var äfven något förtrolladt der
borta vid röfvarhålan ... Den fördömda
smu-gel-affären!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
