Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjette kapitlet.
Suckarnes son.
“Mitt namn är Blacken grå —
thy rör mig ej, men låt mig stå!“
Denna till efterverlden ställda bön lästes
fordom såsom inskrift på ett af tornen i den
märkvärdiga förskansnings-mur, som omgifver staden
Wisby, en fläck, hvilken, då Gotland af
skalderna blifvit kalladt Östersjöns “öga“, med fullt
skäl kunde få namn af ögats pupill, d. v. s. dess
dyrbaraste del.
Efterverlden har dock icke respekterat
denna bön: “Blacken grå“, en väldig förpost
till Wisborgs befästade slott, är jemte detsamma
nu afplanad från jorden. Men större delen af
hans gamla aktningsvärda kamrater, nära ett
halft hundrade till antalet, har i sorg fått stå
qvar, liksom hela sträckan af sjelfva muren.
Beklagligtvis har detta skyddsvärn, som med
ära bestått så mången dust från fiendehand,
likväl icke förmått skydda för inre fiender.
Egennyttan, enfalden, råheten, samma mörka
makter som störtat Blacken grå och dess klient,
hafva grymt vanvårdat, ja man kunde rent af
säga rånat, stadens dyrbaraste egendom, nor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
