Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af något, hade han hos henne qvarlemnat sitt
eget.“
“O gud, hvilka bedröfliga och afskyvärda
hemligheter som jag aldrig anat!“ stammade
Rosa, med en skygg blick på Hil dur... “Och du?“
“Jag, gäckad, sårad i min innersta känsla,
ville först icke tro; men då jag slutligen trodde,
ville jag ...“
“Hvad?“
“... Hämnas.“
“Hildur.. Hildur!“
“Än se’n — är jag ej den vilde
Holger-sens dotter: rår jag för att ondt blod flyter i
mina ådror... Och likväl”, tilläde hon i
förändrad ödmjuk ton, och hennes hufvud sjönk
ned i hennes händer, “har jag känt och
känner ännu en förfärlig ånger, ty jag vet att jag
förlorar honom: han kan knappt mera lägga
band på sina nya känslor.“
“Men säg, hur kom det ledsamma
uppträdet i går? Jag var icke hos er, då det
började. Carl, som annars är så lugn och
förståndig, syntes mig då starkt upprörd.“
“Det var frukten af min hämd som träffade
oss alla. Redan då Carl för ett par veckor
sedan kom hem, lät jag honom genom
tillfälliga, men bittra anmärkningar ana mina
misstankar om Viktors känslor för Tekla. I
början var han i detta hänseende otrogen, men
svartsjukan, en gång tänd, fattade dock
småningom eld: han började i tysthet observera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
