Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg henne rodna och rynka ögonbrynen vid
minsta häntydning på Viktor, men icke
försvara sig, icke ens svara. Så blef det allt
sämre och sämre, tills i går, då Viktors ringa
sjelfbeherrskning — han kunde icke taga sin
blick, sin själ från Tekla — fullkomligt
öppnade Carls ögon. Det skulle gjort mig ondt
om honom (ty nog led han väl djupt, då han
ett par gånger svarade Tekla alldeles
medvetslöst), om jag ej sjelf lidit så förfärligt. I
half yrsel företog jag mig att ena stunden
låtsa en hemlig förtrolighet med Carl, som i sin
tankspriddhet ej motarbetade mig, ej ens såg att
Tekla ett par gånger bleknade, och än visade
jag mig uppsluppen, emedan jag fruktade
att jag skulle bli tokig, då jag såg medlidande
och half afsky i Viktors ögon. Tekla var stolt
och högdragen, Carl bitter och modfälld,
Viktor brinnande, jag ursinnig... åh, det var en
förtjusande qvartett vi utförde — du hörde ju
slutet... Men nog om det, som varit: min
fruktan gäller nu den storm, hvilken säkert är
i antågande efter det oväder, som i går qväll
sammandrog sig. Och derföre, Rosa, för detta
möte, som säkert blir afgörande, vill jag ha
ditt råd.“
Rosa var så häpen öfver alla dessa
meddelanden, att hon behöfde några minuter för
att sansa sig. Ändtligen sade hon: “Skulle du
väl följa mitt råd, om jag hade något att ge?“
“Ja visst, annars begärde jag det icke.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
