Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Efter min tanke är det ieke blott det
rättaste, utan äfven din oeftergifliga pligt att nu
genast på morgonen, innan någon af herrarne
kommit, förtro Tekla allt: hon skall inse hvad
sedan bör göras.“
“Aldrig! Hvad tänker du på — skulle
jag stå som en synderska inför Teklas spotska
blick, skulle jag göra mig till ett åtlöje för
både henne och Carl?“
“Då du talar så“, svarade Rosa
allvarsamt, “är det tydligt icke din afsigt att
godt-göra ditt fel. Du lider, det är sant, du lider
dock hvad duförtjenar,men hvarigenom ha Tekla
och hennes fästman förtjent den olycka du
dragit öfver dem ? Jag försäkrar dig heligt
att det blir brytning, så vida ingen upplysning
om sanna förhållandet förekommer den.“
“Åh, man kan bli tokig för mindre!“
klagade Hildur, i det hon reste sig upp och
häftigt började gå fram och åter.
“Besinna dig väl — du känner ånger nu,
men då du och Tekla sitta der ensamma, skall
du ångra dig tio dubbelt.“
“Jag har redan beslutat mig — hvad du
föreslår är, kort och godt, omöjligt. Hvarföre
skall Tekla också vara så högmodig att hon
ej söker mildra Carls bittra sinnesstämning?
Hvarföre forskar hon icke efter hans
svartsjuka, förklarar sig med honom och säger att
hon är oskyldig?“
“Det borde hon visserligen göra — jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
