Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fall hvad Rosa rådde mig till____Min gud,
om det väl vore afton!“
Rosa, icke anande Hil durs afsigt, gick in
i det rum, der Tekla uppehöll sig.
Blå gemaket, ett slags sällskapsrum,
nymo-digt som salen, utmärkte sig icke för någon
egendomlighet, men om den än haft aldrig så
många, skulle man icke ha sett någon, så länge
Tekla fanns der, ty i hela denna unga qvinnas
strängt ädla skönhet låg något, som
ovilkor-ligt tilldrog sig uppmärksamheten.
Tekla satt framför ett litet kinesiskt bord,
hvarpå stod en med vatten fylld glaskupa, i
hvilken några guldfiskar simmade.
Då Rosa inträdde, var Tekla antingen
fördjupad i betraktandet af fiskarne eller i sina
tankar, ty hon vände sig ej om. Hon stödde
den sammetslena kinden mot en hand af den
friskaste hvithet, och hennes redan ordnade
lockar, af i svart och brunt skimrande
guldfärg, föllo ända ned öfver hennes hals, till
hälften be täckt af en nät-schal, genom hvars
silke s-rutor dess bländande hvithet syntes.
“Tekla,“ sade Rosa, i det hon med sina
läppar lätt vidrörde systerns kind, “är du
ledsen?“
“Jag är trött!“ Tekla besvarade Rosas
smekning ungefär så som en mor besvarar ett
barns, och likväl var Tekla icke fullt fyra år
äldre än Rosa, som ej fyllt sexton.
“Ja, du sof icke mycket i natt.c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
