Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Derföre ärnar jag nu taga det här
rummet till sängkammare.“
“Åh, flyttar du ifrån oss — har du frågat
mamma derom?“
Tekla log, och i leendet låg en kanske
omedveten sjelfkänsla, som kunde tolkas: “Gör
jag ej hvad jag vill?“
Tekla gjorde också verkligen hvad hon
ville. Hon hade en stor makt öfver både far
och mor.
“Jag tror,“ återtog Rosa, “att Hildur är
innerligt ledsen öfver ... “
“Öfver hvad?“
“Kanhända anser hon sig ha felat mot dig.“
“Ifall hon så tycker, lyckönskar jag henne !“
svarade Tekla, likväl med en köld, som
åter-ljöd i den lyssnande Hildurs öra.
“Du skulle visst också förlåta henne?“
“Utan tvifvel... Det lönar icke mödan att
beklaga sig öfver en så tanklös varelse.“
“Söta Tekla, svara ej så kallt! Om du
riktigt förlåter Hildur, så skall du också älska
henne.“
En lätt sky fördunklade glansen af
Teklas svarta ögon. “Rosa lilla,“ sade hon i en
till hälften bedjande, till hälften afvisande ton,
“blanda dig icke i dina äldre systrars
angelägenheter! Du kan ännu icke fatta de
ledsamma förhållanden, som fördystra vårt hus.
Var lycklig du, var barn, så länge du kan!“
Rosa stod modfälld: hennes så friska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
