Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du huru jag, som nu med afsky tänker på dessa
stunder, vid dina fotter skrattande aflade
rapporten om mina framsteg ... hvilka framsteg —
förräderiets mot all heder och grannlagenhet!“
“Ah ...“ Hildur flämtade efter luft.
“Mins du huru vi, en fästman och en
fästmö, roade oss med det oskyldiga nöjet att
grad för grad uträkna din omisstänksamma
systers minsta ynnestprof vid alla de suckar
och hemliga allusioner, dem du räknade och
jag återgaf? Ve öfver min svaghet, och ditt
koketteri — det är det som uppoffrat oss alla.“
Viktor tystnade, men då hans blick åter sökte
Hildurs, bäfvade han tillbaka.
Hon, som han med hänförelse tillbe dt,
kunde hon så förvandlas? I vild, okuflig vrede
flög hon upp, stampade med sina små fötter,
ryckte i det långa fagra håret och vred
emellanåt händerna, så att de fina fingrarne fingo
djupa märken. Tala kunde hon ej, men hon
såg på Viktor med blickar, der hat och kärlek,
hämd och afsky blixtrade om hvartannat.
Slutligen sjönk hon ned på soffan.
Något lugnad genom en häftighet, som
afkylde hans egen, betraktade Viktor med
ånger och medlidande den unga flickan, på hvars
förbleknade ansigte lifsfärgen så småningom
började återvända.
“Förlåtelse,“ var hans första ord, då han
förstod att hon förmådde höra honom, “förlå-
OQ
Jungfrutornet. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
