Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telse, Hildur! Jag vet att jag grymt
förolämpat dig.“
“Ja, du har gifvit mig flera upplysningar
än jag kunnat gifva mig sjelf—du hatar mig.“
“Nej, det’kan jag ändå ieke!“
“Du älskar mig åtminstone ieke mer?“
“Icke som fordom.“
“Ej ens ditåt?“
Viktor suckade.
“Du skulle önska — är det ej så — att jag
gjorde dig en skänk ...“
Viktor såg upp utan att svara.
“... af din frihet?“
“Jag vet icke precist om detta är min
önskan, men hvad jag vet är, att efter den
osaliga vändning, vårt ovärdiga gyckel tagit,
är det föga hopp att vår förening kan bära
oss någon lycka.“
“Och likväl, Viktor“ — nu brast Hildur åter
i gråt — “kan jag icke lefvautan dig . .. O, jag
blir tokig, om du öfverger mig!“
“Du tröstar dig snart.u
“Aldrig! Du känner mig ej.“
“Men du måste veta fulla sanningen, Hildur!
Jag icke allenast känner mina förra känslor
förkolnade, utan mitt hjerta är dig äfven...
otroget!“
“Nå ja,“ svarade Hildur med en hastig
tonförändring, “icke är det jag som har rätt att
beklaga mig öfver denna bekännelse!“
“Jo, nog har du rätt dertill.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
