Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dur stolt. “Efter de bekännelser, vi nu gjort,
finnes intet band mellan oss. Pligten
sammanhöll det löst nog på sista tiden, men sedan
grannlagenhetens slöja ej mera döljer det, som
borde döljas, har det lossnat af sig sjelft.“
“Du tror då..
“... att vi nu äro fria som fåglarne i luften.0
“Hildur, du förvånar mig mycket!“
“O, hvad det är herrligt att andas
frihetens välgörande luft... Men, käre Viktor, tiden
lider, under det att vi här utgjuta oss som ett
par gamla vänner — jag får knappt tid att
kläda mig till middagen.“
“Och derom kan du tala nu?“
“Hvarför icke. Vi vänta någon: pappa har
bjudit den främmande kaptenen till middag/
Viktor stod häpen. Han älskade icke mer
sin fästmö, efter hvad han sjelf trodde, men
att bryta i ett ögonblick, då han syntes henne
vara mindre än intet____Denna obegripliga
djerfva vårdslöshet om hennes egen värdighet
... var det ej hans pligt att uppoffra sig, hellre
än att gifva henne till pris åt ett nyckfullt
lynnes skiftningar? Utan tvifvel! Blott förnuftet
åter finge makt med honom, skulle han säkert
inse att hvarje annat handlingssätt vore
honom ovärdigt, helst då den beundransvärda
Tekla vore bunden med bojor, dem hon visst
icke skulle bryta, ty hon var en qyinna utan
lättsinne.
Medan Viktor afslöt dessa funderingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
