Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej, Viktor, jag har icke minsta rätt att
fördömma dig, ty ...“ Hon gjorde ett
uppehåll, medan hon lät hela styrkan af en blyg
och elektriserande blick öfvergå Viktor.
“Hvad ... hvad menar du?“
“Har icke den vexlande kölden och
värman, hvarmed jag på sista tiden bemött dig,
visat dig att jag under inflytelsen af en
främmande känsla ej förstått mig sjelf?“
“Store gud, du skulle då ha bedragit mig?“
“Ack,“ suckade den elaka, “hvad våra fel
varit lika, Viktor!“
“Lika — nej! Jag ärnade ej förråda dig.“
“Det ärnade jag icke heller göra med dig.“
“Hvilken qvinna — hon, som så många
gånger svurit att jag var hennes allt!“
“Har ej du lika många gånger svurit att
jag var ditt allt.. . Uppgöra vi vårt debet och
kredit, så skall du finna att det går ihop och
att vi kunna skiljas så lugnt som tvänne
resande, hvilka händelsevis mötts och en stund
samspråkat.“
“Förfärliga lättsinne!“
“Nå, rår jag för min natur?“
“Jag ryser för dig, Hildur!“
“Ja, så gör äfven jag sjelf.“
“Egentligen är det en synd, att kasta en
sådan varelse som du in på villornas väg.“
“Kasta — sade du kasta?“
“Ja visst, ty om vårt band brytes..
“Du förstår mig ej, Viktor!“ svarade Hil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
