Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i h vilken såväl kaptenen på Gamle gossen som
våra herrar äro inblandade.“
Tekla såg misstrogen ut, men Rosa vände
nyfiken mot systern sitt vackra hufvud.
“Jag ärnar icke säga något vidare,“
återtog Hildur, förtjust att sätta de andra på
tin-narne af templet, “icke ett ord.“
Rörelse och prat från salen, afbröt
flickornas samtal.
“Ts,“ hviskade Hildur, “det är pappa och
kaptenen! Jag sade er nyss hur ståtlig han
är — hade icke mamma då kommit och
af-brutit mig, skulle ni fått häpna öfver min
be-skrifning. Men, icke ett ord om det andra:
då blottställa vi oss på något sätt, har Viktor
sagt.“
Här gick en skiftning i rödt öfver Teklas
kind: nu först trodde hon att någon mening
låg under Hildurs prat.
“Huru ett verkligt äfventyr — så ovanligt!“
pratade Rosa, i det hon tillknäppte skärpet
omkring den smala midjan och stack en liten
bukett mellan spännet.
Men nu gläntade modern på dörren.
Som det var dem en plåga att gå in alla
på en gång, gick endast Tekla den vanliga
vägen. Hildur kom litet senare från blå
kammarn, hvaremot Rosa begaf sig till
matrummet, för att ordna blommorna i vaserna, ett
bestyr, hvarvid hon likväl var så van att hon
derjemte gerna kunde tänka på annat, och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
