Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag föll det sig helt naturligt att hon undrade
om Hildur kunde ha narrats i afseende på den
främmande. “Åh ja, nog har hon det!“ sade
hon leende till sigsjelf. “Det är så likt henne.“
Det kan icke sättas i fråga om en man
sådan som vår kapten, att han ieke skulle vara
känslig för nöjet att se vackra fruntimmer.
Tekla, med sina dunkelsvarta ögon, sitt
praktfulla sammetssvarta hår, sina bildsköna
former och ädla hållning, bländade honom. Den
eleganta Hildur, hvars skälmska blick bytte
uttryck i hvar sekund och på hvars rosenröda
läppar behagen och skämtet lekte, tycktes
honom tjusande. Men Rosa, som
presenterades i all knapphändighet vid sjelfva inträdet i
matsalen, förekom honom som ett litet
förtrollande mellanting, hos hvilken engeln, barnet
och sylfen voro så sammansmälta i hvarandra,
att han ej kunde säga hvilkendera var
öfver-vägande.
Hvad åter angick det intryck, som kapten
Albin sjelf gjorde, måste vi sanningsenligt
nämna att det var högst fördelaktigt.
Fruntimmer anses i allmänhet ha en liten svaghet
för det, som faller i ögonen, och då utom detta
Albin hade ett ledigt älskvärdt väsende med en
lagom blandning af sjömanna-öppenhet, så får
man ej klandra att flickorna i en hastigt utbytt
blick äfven utbytte sina tankar
Vid bordet adresserade han sig emellertid
mindre till döttrame än till modern. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
