Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga ö, för alltid lemnat dem att i ro åldras
på sina lagrar.
För att nu göra dessa den gamla tidens
representanter sin uppvaktning, tog sällskapet
sin utgångspunkt från ruinerna af Wisborgs
slott, h var est de en stund dröjde just vid
flaggstången, der vi i soluppgången sett Rosa föra
det stumma samtalet med Will oeh hans
skyddsvakt, den store Rolf Krake.
“Ack, hyilken evinnerlig skada att de
försvunnit, dessa ståtliga jättemurar!“ utbrast
kapten Albin, blickande omkring sig med en viss
vördnad.
“Ja, och hvilken evinnerlig skam att de
blifvit uppslukade af den der“... sade Tekla,
i det hon, med harmens rodnad på kinden,
pekade på den straxt nedanför belägna
krono-kalkugnen ... “Wisborgs slott genom kronans
försorg förvandladt till limkalk!“
“Men så kom då ihåg,“ inföll Viktor, “att
detta var nödvändigt för att kunna gifva
också andra bygnader en slottslik anstrykning!“
“Kom framför allt ihåg,“ yttrade Carl med
sin trygga röst, bjert afstickande emot Viktors
klingande och friska stämma, “att det skedde
mot slutet af 1600:talet — den tiden hade
hvar-ken folket eller regenten ännu börjat tänka
på vigten af forntida minnesmärken ...“
... “hvilket bevisar att nationen saknade en
nations ädlaste känsla, nemligen vördnaden för
fadernas skuggor, hvilka tala ur deras verk.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
