Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ack, nu kommer Tekla in på sitt eviga
kapitel!“ förklarade Hildur otåligt. “Jag för
min del skulle tro, att ruiner nu kommit på
modet — och hvad som är modernt, det
omhuldas ... icke sant, kapten Stangerling?“
“Utan tvifvel! Men vågadt vore att ens
tänka det våra sköna fornlemningar icke
skyddas af en renare bevekelsegrund än modets
ostadiga nyck. Innan ett mod kommer i svang,
måste det utgå från något, och vi antaga utan
fruktan att en förädlad bildning skapat denna
utgångspunkt.“
“Så vida,“ inföll Rosa blygsamt, “icke
egentliga bevekelsegrunden blott är en önskan att
efterapa andra nationers smak.“
“Rosa, hvad berättigar dig att yttra en j
sådan tanke?“ frågade Tekla nästan strängt.
“Åh, jag tar den icke ur luften heller!
Låt oss jemföra ett par omständigheter. En
gång“ (Rosa framdrog nu tvänne verkliga
tilldragelser) “voro alla Wisbys ruiner utlysta till
försäljning på offentlig auktion med vilkor att
de skulle bortskaffas — i sådan helgd höllos
de här hemma. En annan gång hitkom en
resande engelsman, som med all makt ville
köpa den herrliga S:t Karin och blef alldeles
utom sig för det han icke fick flytta ruinen
till England, der han ville - sätta upp den i
samma skick.“
“Jag fruktar verkligen,“ förklarade Albin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
