Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något värdt, de gamles stridssätt, då
personligt mod och skiekligket ovilkorligen måste
finnas hos hvar och en, då kroppen härdades
och man stridde man mot man. Man såg sin
fiende in i hvitögat... hvilka stora hjeltar hade
ej den tiden just derföre att framteP
“Bra, Viktor!“ smålog Tekla. “Jag ville
också ha lefvat i den romantiska medeltiden.44
“Ja, det skulle just ha anstått dig menade
Hildur att vid tornerspelen sitta i högsätet och
utdela prisen.“
“Ja, hvarför icke? Med hvilken stolt känsla
kunde ej qvinnan på denna tid omgjorda sin
lansbeväpnade riddare! Nu deremot är
kriget och krigarne helt annorlunda: det är ett
slagtande af osynliga fiender — den eländigaste
mes kan sträcka till jorden den tappraste man.“
“Och likväl,“ yttrade Carl, “likväl, dyra
Tekla, är det just krutet som hos krigarne
borttagit den råa vildheten och passionen att
slagta. Utan eldgevär hade Napoleon aldrig
varit Napoleon: skulle väl han ha utfört sina
understora verk kämpande bröst mot bröst med
en grofiemmad lansknekt?“
... “Hvad betyda de der små fyrkantiga
lådorna deruppe på muren och i träden?“
frågade Albin, mera intresserad af den gamla
stadens skiftande märkvärdigheter.
“Stunkarne? Det är små hus, som vi
tillreda åt stararne!“ svarade Rosa, till hvilken
frågan ställdes. “Ack, kapten Stangerling kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
