Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjortonde kapitlet.
«Fungfrii tornet.
Såsom undantag från ringmurens tom i
allmänhet har Jungfrutornet sin fjerde sida
tillsluten, så att det bildar ett kringmuradt
tomrum, en knapp famn i fyrkant. Ingången
leder in genom en smal dörr, och på några
utskjutande stenar kan man ännu, ehuru med
möda, komma upp på tornets breda tinnar.
Ofvanpå ringmuren, ur hvilken det
uppskjuter, ligga stora, släta stenhällar i en lång
sträcka, troligen tjenande till gångplats för
stadens utposter under krigstid. Tätt
nedun-der, åt hafssidan, utbreder sig en mjuk
gräsmatta, på hvilken vågorna, när de kommit i
alltför ostyrigt lynne och ledsnat att längre
hvila på sin hårda bädd af klappersten,
muntert rulla om i halsbrytande lekar, då och då
gifvande det trumpna tornet en knuff, ett
barnsligt försök att bringa det ur dess allvarsamma
hållning.....
“Visst är Jungfrutornet, såsom herr kapten
ser, ett bland de mindre,“ började Rosa, i det
hon bjöd Albin taga plats bredvid sig på en
mosslupen sten, “men så är det i stället det
enda som kan skryta med att ha en tradition
om sig. Och den lyder sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
