Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här i Wisby hade nedsatt sig en
handt-verkare vid namn Nils Guldsmed, som samlat
stor rikedom, ty på den tiden fanns här nog
silfver och guld att arbeta af. Nå, en
vacker dag reste herr Nils i all tysthet öfver till
kung Waldemar Åtterdag i Danmark, som länge
haft ett godt öga till Gotland, och förtäljde för
honom huru, såsom det heter i visan, de guter
Vägde sitt guld på lispunds-våg
Och spelte med ädlaste stenar —
Boskapen äter ur silfvertråg
Och jäntorna svänga gulltenar.
Kung Waldemar var ej svår att locka.... men
hvad orsaken kunde vara till Nils Guldsmeds
förräderi, det har jag mycket funderat på.“
“Kanske“, sade Albin, “var han uppbragt
mot de högmögende köpmännen, som
lätohandt-verkarne bo utom murarne ?“
“Så var icke förhållandet med honom, ty
guldsmederna fingo, liksom bagarne, bo inne
i sjelfva staden. Men ’den slemme
kolpusta-ren’, såsom herr Nils kallades, hade en dotter,
och hon var så öfver måttan högfärdig att om
henne gjordes en mängd smädevisor, hvilket
måtte ha förargat henne. Troligen var det hon
som retade fadern till hämd... Hvad likväl
Wisby måtte ha varit för en stad på den
tiden: hvarje nation hade sin egen gata med
bodar och packhus och äfven sin särskilta
kyrka... Men jag kommer från historien!“
“Ifall den emellanåt interfolieras med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
