Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägra staden. Då fattades ett djerft beslut;
man skulle genom ett oförmodadt utfall med
ens förjaga fienden, och aderton-hundra
borgare invigde sig till döden, till offer för
fädernestaden oeh de sina. De tågade ut.
Portame slötos efter dem — men de ädle hade
sett sin sista dag: ingen enda trädde
någonsin in igen... Ack, herr kapten, vi skola en
dag gå ut till ’korsbetningen5: der stod slaget,
och der lät konung Waldemar efter stridens
slut resa ett högt kors, hvilket ännu står
qvar till minne af dessa hans tappra fiender,
som för sin heliga sak stridde med sådant
hjeltemod att ingen enda blef lefvande qvar.“
“Herrligt,“ utbrast Albin — “en herrlig död,
och en ädel fiende!“
“Ar 1361, tisdagen efter Sankti JaJcobi,
stupade, utanför Wisbys portar, för danskar
-nes händer, ett tusen åtta hundrade gotländske
borgare — här begrafne. Bedjen för dem! Så
lyder inskriften på korset!“ fortfor Rosa ... “Men
det var icke nog med detta: han lät också der
bredvid bygga ett kapell, hvari skulle hållas
själamässor öfver alla de döde och slagne,
och han kallade det Solberga, ty det var mot
aftonen, när solen bergades, som striden vardt
ändad. Detta kapell, sedan förvandladt till
nunnekloster, är dock nu helt och hållet
försvunnet: ingenting fins qvar.“
“Och dess öde,“ inföll Albin, “ha så många
andra af Wisbys herrligheter fått dela.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
