Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja, men detta,“ svarade fru Mörk, “är
ieke underbart: det är ett af dessa vanliga
tokerier, som tillbro deras i slutet af gamla
berättelser.“
“Men ändå?“
“Jo, ser herr kapten,“ skyndade sig Rosa
att villfara Albins med tydligt intresse uttalade
önskan, “det går här en sägen, som jag för
min del tycker är ganska vacker, så grym den
kanske är, och den förtäljer att den inmurade
jungfrun ännu icke funnit någon ro i tornet,
utan att hennes vålnad hvar tisdags-natt
uppstår och blickar ut genom gluggen för att
efterse om ej någon af Wisbys jungfrur vill
komma och bereda henne frälsning — ty enligt
legenden kan Unghanses dotter icke förr få
sin eviga frid, än en annan af Wisbys döttrar,
för kärlekens skull, offrar sitt blod till
försoning åt henne.“
Albin kände till sin egen undran en ilning
af kyla eller smärta — han kunde ej säga
hvil-ketdera — genomlöpa sina lemmar. Hvad Rosa
nu berättat var ju så genom-barnsligt, och
likväl förmådde han ej svara henne med mer än
ett enkelt: “Hjertligt tack, mamsell Rosa!“
Men detta tack inflöt i en ton, som
fullkomligt tillfredsställde Rosas anspråk, ifall hon
hade något sådant på kaptenens tacksamhet
för det nöje, hennes berättelse kunnat skänka
honom.
“Tag nu gitarren och muntra oss med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
