Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall upplösa sig i frid, om du besluter dig
att lefva och verka för qvinnans ädlaste mål!
Som maka, som mor skall du finna dig lik en
ny menniska: nya fröjder, mycket olika dina
drömmar bland dessa ödsliga ruiner, skola möta
dig i gestalter af allt ädelt och ljuft.“
“O, tyst — säg ingenting mer! Dessa
minnesvårdar af stora tider stå mig alltid qvar,
och aldrig kan jag lefvande bland dem bli
olycklig: icke heller skall du, Carl, i ditt friska
yrke bli det... Men aftonen har skridit fram:
vi måste skiljas!“ Hon omfattade det finger,
på hvilket trolofnings-ringen satt.
“För himlens skull icke i detta ögonblick!“
utbrast Carl likblek. “Låt mig träffa dig här
ännu en gång!“
“Nej, Carl, det skulle tjena till alldeles
intet! Du vägrade nyss att glömma det
samtal vi haft: nu ha vi talat ut. Med ditt lynne
tar man ej sina vilkor tillbaka: jag tar ej
heller någonting tillbaka... dock bifaller jag att,
först då du reser, vi återsända ringarne.“
Stumma gingo de ut ur den öde kyrkan
och hem till mörkska huset.
En handtryckning, vittnande om vida
häftigare känslor än hvad läpparne förrådt, var
deras afsked.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
