Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en dof fnysning, ett sakta morrande, för att
Täcka hennes tankar på en lefvande varelse.
Tyst, men snabbt trädde hon sina små
fötter i tofflorna, kastade en vid blus kring de
jungfruliga formerna och begaf sig på tå fram
till fönstret, det hon sakta öppnade.
Men så när hade hon brustit i gråt vid
den syn, som här mötte henne.
Det var “suckarnes son,“ som under nattens
skydd smugit sig tillbaka för att, då han icke
kunde få hvila under samma tak som Rosa,
åtminstone få vaka utanför hennes fönster och
se upp till det rum, der hon, hans lefnads enda
ledstjerna, nu gömde sig undan hans blickar.
Den döfstumme ynglingen satt på gatan
nedanför det af fönstren, som var Rosas
sof-ställe närmast. Han lutade sitt trötta hufvud
mot muren, och i hans knä låg Rolf, hvilken,
sedan han stått sig trött halfva natten,
slutligen bifallit att blunda med det ena ögat. Men
med mer än detta sof icke Rolf, och för hvarje
suck, som smög öfver Wills läppar, hördes en
morrning från Rolf eller sträckte han på sig,
liksom till en fråga om det ej vore tid att sluta
nattvakten. Men för husbonden var denna plats
mjukare än den mjukaste säng på Älfhagen.
Derföre strök han också då och då med en
vältalig smekning Rolfs rygg, hvarvid Rolf, som
noga hade sig bekant meningen med dylika
karesser, lät udda vara jemnt och låtsade blunda
äfven på andra ögat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
