Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då fönstret öppnades, ruskade han
så häftigt både på sig sjelf och husbonden, att
denne sakta reste sig och vände ögonen uppåt,
der åsynen af Rosas hufvud, som till hälften
framstack genom det på glänt hållna fönstret,
spridde en hel ljus-dag öfver ynglingens bleka
anlete, kring hvilket det ljusbruna håret fuktadt
af nattluften, föll i vårdslösa lockar.
Rosa gjorde en rörelse, vittnande om
fruktan: hon tecknade med vältaliga blickar och
åtbörder huru djupt bedröfvad hon var.
Den stumme Will kunde ej försvara sig
med läpparnes farliga språk, men i hans
hufvud hade redan aningen om förebråelse
uppstått, för den händelse att Rosa skulle bli
honom varse; och att han varit betänkt på att
afvända detta missnöje, sågs deraf att han
hastigt, med blickar hvilka likväl för Rosa hade
ett oläsbart språk, höll upp emot henne en
liten pappers-rulle.
Skyndsamt och med en snarfyndighet, vid
hvilken hon var alltför oskyldig att ens rodna,
fästade vår unga lijeltinna en knappnål i ett
trådnystan och lät det glida ned, medan hon
sjelf behöll ändan.
Under en rörelse af nästan vild glädje
fattade ynglingen det lilla nystanet, fastgjorde
bladet med knappnålen — och i ett nu var
posten landad vid fönsterkarmen.
Rosa lossade papperet och läste:
“Till natten ... Will gå Hem... sakta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
