Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då Karo, som en dag varit med drängarne i
skogen, ej om aftonen återkom. Den stumme
gossen, letande efter denne trogne vän, var
något så sorgligt, att till och med drängarne
rördes och gåfvo sig helt tidigt ut följande
morgonen för att söka. Med bleka kinder och
stirrande ögon afvaktade Will deras återkomst,
men då han slutligen fick se dem, då de
räckte honom Karos blodiga halsband, det
.enda vargen ej kunnat förtära, föll ingen tår
ur Wills torra, brännande öga; men han
förvarade halsbandet vid sitt hjerta, och i
nattens tystnad hörde man hans snyftningar, hans
klagande suckar, som alltid utgjorde hans
vältaligaste språk och efter hvilka han erhållit
tillnamnet “suckaraes son“.
Först året derefter kunde Will förmås att
emottaga Karos efterträdare, men det var också
Rosas hand som bjöd honom den. Hon döpte
hunden till Rolf Krake: han måste bära en
väldig kämpes namn för att blifva Will en
väldig vän. Och han blef ej blott det, han blef
äfven en älskad vän........
Då de båda fruntimren nu körde in på
gården, hvilken låg djupt under den poetiska
kullen, kommo Will och Rolf rusande emot
dem.
I flere timmar hade Will stått orörlig på
altanen, blickande utåt vägen, och då han såg
att ingen mer än Rosa och modem fanns i
åkdonet, blixtrade en häftig glädje-låga upp i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
