Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkt man, att ordet småaktig om honom kan
användas i andra fall, än dem som röra hans
kärlek.“
“Jag har aldrig, min dotter,“ svarade fru
Ringeborg med någon stolthet, “kunnat
misstänka dig för att så litet uppfatta Carl, oeh
jag är förvissad att hvad vi tala om, endast
och utseslutande kan tillämpas på hans
förbindelse med dig!“ Vid slutet af dessa ord
kom syrénbusken på den antika hatten i en
lindrig dallring, och ifall det ej varit under
fru Ringeborgs värdighet att visa sin
sinnesrörelse, skulle bestämdt svampdosan för andra
gången ha fått göra tjenst.“
Tekla böjde sig ned, fattade gummans hand
och förde den med en rörelse af
oemotståndligt behag till sina läppar — det låg både
kärlek och vördnad i Teklas åtbörd.
“Nå nå,“ smålog den högmögende dottern
af högmögende förfäder, “icke är jag så
gammal heller att jag glömt, att ett kärleksgnabb
kan vexla i många former. Carl är, som du
sjelf sade, en öppen och redbar man: han
förlikar sig icke med det nymodiga fjäsket, och
(oss emellan) han kan ha rätt deri —- har icke
löjtnant Viktor nog med den fästeqvinna, som
vår Herre beskärt honom!“
“Huru — aldrig kan tant tro ...*
“... att du, mitt barn, lyssnar till Viktor?
Nej, bevare mig gud att misstänka din
ärbarhet! Men då den unge mannens kända galen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
