Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moster Taga igen dörren och hana just lagom
ut för att möta fru Ringeborg, som af Tekla
på det ödmjukaste ledsagades ända ned till
gatan.
Ingen kunde på fru Ringeborgs ansigte
läsa hennes nederlag, så länge hon var stadd
på vägen, men när hon vid hemkomsten
emot-togs af sin son och förnam den kufvade oron
på hans bleka anlete, då nästan sveko henne
krafterna.
De inträdde i ett sidorum.
“Min mor, gör pinan kort!“ Carls läppar
skälfde och hans ögon hade ett uttryck, som
fru Ringeborg icke var van att finna hos honom.
“Du är stark, Carl — du tviflar ej att din
heder varit anförtrodd i goda händer!“
“Min heder... min heder,“ utbrast han
med en häftighet, som äfven var honom
alldeles främmande, “nu är det visst fråga derom!“
“Min son!“ fru Ringeborg lät blicken med
imponerande smärta hvila på honom.
“Fortfar, min mor, fortfar!“
“Gerna, mitt barn... Du kan ej misstro
mig och vet således att icke blott din heder,
utan äfven din kärlek låg mig om hjertat!“
“Ja, ja!“
“På samvete, barn, jag har gjort hvad jag
ansett mig kunna ansvara för, och litet
der-öfver ändå, ty jag har icke hållit under min
värdighet att nedlåta mig till böner — fåfängt:
det är förbi!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
