Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Förbi?“ Carl kunde knappt få fram detta
“För himlens skull, min son, min Carl,
sansa dig! Hon har erkänt att, sedan
erför-lofning blef af gjord, ett hinder yppat sig. Hon
ville ej förbinda sig till någon tid — det är
likså godt att du tömmer kalken på en gång.“
“Ett hemligt skäl... ah, det är bra...
det är bra!“ Carls anletsdrag röjde en
spänning, der harm och förtviflan täflade om väldet.
“Jag känner detta skäl.“
“Huru, min son?“
“Hon stöter mig ifrån sig, emedan hon
var ett barn, då vi utbytte våra löften, men
nu känner att hon icke kan älska mig.“
Fru Ringeborg trodde ej att detta var
händelsen, men aktade sig att motsäga sin son :
hon ansåg att, så sårande denna öfvertygelse
än var för hans hjerta, den dock snarast skulle
läka det.
‘•Det är bra“, upprepade han, “hon skall
icke se mig som en slaf vid sina fött er.“
“Så stark vill jag finna dig, min Carl! Och
intet vidare afsked?“
“Nej, intet vidare!“
I mörkska huset föreföll vid ungefär samma
tid två korta samtal:
“Min gud, du är väl icke sjuk, Tekla —
hvarföre svarar du ej?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
