Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag är icke sjuk, Hildur!“
“Men hvarföre liar du reglat dörren?“
“Derföre att jag vill vara ensam.“
“Kära Tekla, jag anar en olycka... öppna
bara, öppna! Jag vill ställa allt till rätta.“
“Det är redan stäldt till rätta.“
“Tekla, Tekla, du vet icke ... du ångrar
dig, om du ej hör mig.“
“Tyst, tyst — det är bra!“
“Är ingenting galet med Carl?“
“Nej!“
“Åh, då blir väl alltihop godt!“ I sin
obe-skrifliga lättsinnighet var Hildur genast tröstad
och till och med färdig att skratta åt sin hjert-
nupenhet..............
Andra samtalet egde rum på kontoret:
“Så är då alltsammans afslutadt, herr
kapten, och lossningen kan börja i morgon dag?“
“Jag begär intet bättre — jag har aldrig
någon tid att söla bort!“ Och kapten
Stanger-lings ansigte hade detta egendomligt angenäma
utseende, som vanligtvis förråder sig hos
affärsmän efter afslutandet af en förmånlig
handelsspekulation.
“Apropos,“ yttrade grosshandlaren med
half röst, “varorna blefvo väl omsorgsfullt
gömda?“
“Fullkomligt... äro de icke redan i herr
grosshandlarens ego?“
“Vissa hinder gjorde det omöjligt förliden
natt.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
