Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att roa Will, haft så många andra tankar
än på honom — kanske hade han nu af
ledsnad tagit skogen fatt... och vidare föreföll
det Rosa besynnerligt att pappa, som just
skickat bort Will, nu kommit hit.
“Jag blir qvar här i natt!” yttrade
Hol-gersen (vi ha svårt för att, så här på tu man
hand med vår gamla vilda bekantskap, nämna
honom vid det främmande namnet), och sedan
han med en viss tankspriddhet besvarat
dotterns helsning, stannade han framför sin hustru.
Amelie såg upp med en förundrad blick:
på flera år hade han icke sofvit här någon natt.
“Jo, det faller sig så.“
“An den stackars ynglingen — vill du nu
att vi skola skicka honom till staden?“
“Jag vore tillfreds ...“ han mumlade några
ord mellan tänderna, men då hans blick i
detsamma föll på Rosa, sade han med
tillkonst-lad fryntlighet: “Jag ärnar icke äta upp
honom — han kan vara hvar som helst, och i
morgon bittida reser jag.“
Will, som ej visste af sin fosterfars
ankomst, trädde just nu upp med Rolf, men drog
sig med tydlig skygghet tillbaka, då han fick
se grosshandlaren.
Det ryckte till i syndarens anletsdrag, och
han stirrade på ynglingen med icke mindre
förfärad blick, än denne besvarade
mönstringen, men det oaktadt vinkade han med
handen att Will skulle stanna qvar. Tyst smög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
