Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
else! Ingen af dina systrar har vågat hvad
du i detta ögonblick dristat.“
“Om jag haft orätt i att så fritt säga min
mening, mamma, så ber jag pappa ödmjukt om
förlåtelse — men det är också besynnerligt
om barn skola vara så blinda att de icke få
ha hvarken förnuft eller känsla, utan bara tro !“
“Hvilket resonemang, barn!“ Med
förskräckelse bemärkte den ömma modern att Eosas
lynne, i trots af hennes barnslighet, ofta
uppenbarade dessa hastiga öfvergångar till
okuf-lig bestämdhet, hvilka kunna medföra så svåra
följder. Hon var ej lättsinnig som Hildur, ej
inbunden och stel till ytan med glöd inunder
som Tekla, men hon hade dock ett svallande
blod, hon också.
Rosa nalkades nu, helt ödmjukt, tog
faderns hand och kysste den, men sade ingenting.
“Du vill således klandra din far, du?“
“Ja. pappa, om jag finge tillåtelse!“
“Du har då redan glömt bort katkesen,
som säger: ’Du skall hedra fader och moder’?“
“Gud bevare mig från att glömma det,
men just för det att ingen kan älska sina
föräldrar högre än jag, just derföre“ — nu log
hon så ljuft och öfvertalande — “tål jag ej
att någon kan ha rätt att säga det
grosshandlaren Mörk behandlar sin rike myndling så,
att man skulle tro det han vore ett nådehjon.“
Holgersen teg och sköt dottern sakta ifrån
sig — samvetet talade i Rosas ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
