Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Will pekade genom fönstret vidt söderut,
öppnade derefter sina armar och utsträckte
dem så långt han kunde.
“Hvad menar han, mamma?“ ropade Rosa
högt. “Icke skall Will bort en lång väg —
det är ju icke möjligt?“
“Kan du bestämma det, mitt barn?“
frågade Amelie med tillrättavisande allvar.
“Nej, men jag tycker att det är bra synd
om Will, att han icke har någon som står på
hans rätt.“
Med en djup, pröfvande blick mätte
modern sin unga dotter.
Hon stod der glödande och med ögon
blixtrande af smärta och förtrytelse.
“Det vill tyckas,“ yttrade fadern i
allvarsammare ton än han plägade tilltala sin
gunstling, “att Will icke saknar en förespråkerska,
och den ganska djerf ändå!“
“Skulle det vara djerft, pappa, att ega
tankar om rätt eller orätt?“
“Ja, för den, som ännu icke kan skilja det
ena från det andra.“
“Åh, pappa, säg icke så! Gud har gifvit
hvar och en den förmågan, och ingenting skall
afhålla mig ifrån att säga det Will i många
fall blir behandlad sämre än han sjelf
behandlar sin hund.“
“Men, Rosa,“ utbrast modern, “glömmer
du att du talar med din far? Aldrig trodde
jag mig behöfva göra dig en sådan förebrå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
