Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drig låta den stackars matrosen råka illa ut
för ditt lagbrott?“
“Förstås att jag rikligen ersätter honom
all ledsamhet, ja mer än rikligen — likväl icke
nu för ögonblicket: det skulle leda rakt på
spåren. Men just emedan det bar så fördömdt
ihop att de här affärerna råkat komma
samtidigt, ville jag ej röra mig sistlidna natt, och
minst vågade jag taga godset till staden. Här
deremot...“
“Men huru går det med Erlandsson? Jag
besvär dig, Arne, att hellre bekänna, än
blottställa ditt samvete på nytt... Hvad straff kan
Erlandsson få, då det väl begrips att godset
ej är hans?“
“Jag vet icke så noga än. Saken har
varit före vid rådstugan i onsdags, och den
kommer åter före om lördag... Men var lugn,
älskade Amelie, ingenting händer honom, som
ej kan ersättas med pengar.“
“O, det olyckliga smugleriet, som äfven
andra skall lida för! Men, Arne, om du har
hjerta att låta Erlandsson ...“
“Ts, ts .. jag hör steg .. Presto börjar röra
på sig ... Lägg dig nu, och var icke bekymrad!“
“Icke bekymrad?“ suckade Amelie och
kastade en lång blick öfver löfhvalfvet under
sig. Men sedan höjde hon blicken mot
himlen, nickade stum åt sin make och gick in.
Holgersen hade ej hört miste : det var hans
karlar, åtföljda af vår vän Bas, hvilken på Hol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
