Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stoft en gång skall multna, medan din själ
kallas till räkenskap, detta helgade rum vill du
begagna som förvaringsplats åt smugelgods
... Men, Arne, vänta ett ögonblick och hör
hvad jag säger dig, hvad jag svär inför Gud:
Vågar du fullborda ditt syndiga förslag, så
af-kunnar du vår skilsmässa för detta lifvet —
ingenting skall tvinga mig att lefva tillsammans
med en man, som förnedrat sjelfva sin egen
graf... Tänk på presten i Molde och de ord
han sade dig!“
“Död och förbannelse!“ gnisslade
Holger-sen. “Mitt gods, plikten, harmen,
försmädel-sen — hvem har förrådt mig?“
Nu hördes lätta språng i trappan. “Är
pappa icke vaken — hör pappa icke ropen ...
Hvad vilja karlarne, som stå derute ?“
wBlif qvar här, Rosa!“ befallde modera
med stadig röst. Derpå tilläde hon: “Gå,
Arne ... Öppna måste vi — låt dem så gerna
göra beslaget utan krångel!“
Som han insåg omöjligheten att undkomma
(han hade icke tagit något slags
försigtighets-mått), steg han, skälfvande af raseri, ned i
förstugan och frånsköt regeln.
“Hvad är meningen?“ frågade han i en
ton, som skulle förråda förvåning.
“Det skall jag, om patron inte tar illa opp,
gå i svarsmål om!“ yttrade en person, hvars
hufvud fram stack Öfver tull vaktm äst ar en s. “Det
är jag, en af patrons eget skeppsfolk, Olaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
