Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugufjerde kapitlet. ,
Sorgspel med epilog.
Straxt efter middagen, samma dag, kom
Rosa med hastiga steg in i flickornas rum.
“Hildur, kläd dig... Viktor är här!“
Hildur låg på soffan, med det vackra håret
vårdslöst kastadt åt sidorna och i en drägt,
som vittnade om stor liknöjdhet.
“Viktor?“ upprepade hon, döljande tårarne
under en tillgjord gäspning. “Du sade
naturligtvis att jag icke mådde så väl, att jag kunde
ta emot honom?“
“Nej, det kom jag icke att säga, ty han
frågade ej efter dig, utan efter mamma.“
“Efter mamma?“ Hildur sprang upp med
en blick, som kunde kallas gnistrande.
“Narras du icke, Rosa — nämde han icke mig?“
“Söta Hildur, lugna dig!“
“Tig... begriper du, ett enfaldigt barn,
mina tankar och känslor ... Hvar är han?.. .
Hvilken otacksam, afskyvärd menniska — fråga
efter mamma... ah, jag vet väl hvad det
betyder ,.. Nå, har han träffat henne?“
“Nej, mamma är bjuden på kaffe hos tant
Ringeborg.“
“Men hvar är då Viktor — kanske du nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
