Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtit honom gå ... Rosa, jag bedyrar att du är
odräglig: alla menniskor sammansätta sig mot
mig!“ Oeh nu brast Hildur åter i gråt.
“Nå, den dag jag förlofvar mig!“ sade
Rosa småknotande, i det hon öppnade dörren
till blå kammarn, der Tekla satt och läste.
“Tekla, vill du säga ett förnuftigt ord åt
Hildur! Viktor sitter derinne på andra sidan“.
Tekla kom ut, och med sin allvarsamma
röst, den Hildur gaf namn af en odräglig stiltje,
yttrade hon, i det hon förde Hildur framför
spegeln: “Hvad menar du att Viktor skall
tycka om dig sådan der?“
“Jag bryr mig lite om hvad han tycker,
och sedan får du ursäkta att jag icke vill höra
anmärkningar!“ Vid dessa ord hade hon redan
handen på dörrlåset.
“Har du då rent af förlorat förståndet...
vill du för din fästman visa dig flammande
som en pion i ansigtet, med kinderna brända
och våta af tårar och hela din varelse i
svallning? Tag bättre i akt din värdighet—bör
han se att han kostar dig så mycket? Gif dig
tid att hemta dig ... Gå in du, Rosa, och
uppehåll honom!“
“Jaså, du tror det kostar mig så mycket
att se honom otrogen? Åh nej, jag är vid
temligen godt lynne. Jag vet att han en gång
skall återkomma, och derföre sjunger jag:
Nej, ännu jag modet ej fällt!"
“Du är verkligen tapper ... Men skrik dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
