Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig, ej ha mod att fly och lemna mig åt den
förfärliga, dödande smärtan!“
“Hildur, för guds skull, du förkrossar
mig — jag är ovärdig så mycken kärlek! Stig
upp ... någon kan komma.“
“Nej, jag stiger icke upp! Hvad frågar jag
efter om hela verlden komme: jag frågar blott
efter dig ... och här vill jag ligga, tills du
lofvar försoning!“
Viktor upplyfte henne nu med våld.
“Aldrig, aldrig skall jag bedraga dig: en försoning,
som innebär meningen att fortsätta vår
förbindelse, är otänkbar... ja, Hildur — förlåt mig
min grymhet — otänkbar!“
“Hatar du mig då verkligen?“
“Långt derifrån, men jag känner att det
är fullkomligt förbi med mina känslor. Låt
oss ej utmana ödet till en ny kamp: var stark,
Hildur, återlemna mig min frihet, såsom jag
här ..
Han gjorde en åtbörd för att afdraga
ringen, men ett våldsamt skrik af Hildur förstel*’
nade honom.
“Slit hjertat ur mitt bröst, döda mig, men
rör ej ringen!“
“Jag kan ju icke annat — du finner att
hela vårt lif skulle förflyta under dylika
uppträden, och icke vill du, den stolta Hildur, med
våld qvarhålla den man, hvars hjerta redan
lösslitit sig!“
“Ha, du väcker mig — jag var under in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
