Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flytelsen af en vansinnig förtrollning! Det
är ieke du, det är jag sjelf som, föraktande
din låghet och oredlighet, ger dig åter dina
löften .. Se der“ — hon slet ringen af fingret
och kastade den utåt golfvet — “så
söndersliter och bortkastar jag de löften jag svurit
dig ... Allt är nu förbi... Gif hit den
olyckliga underpanten!“ Hon utsträckte handen och
emottog med en konvulsivisk darrning ringen,
den Viktor med lika darrande hand räckte
henne ... “Så — gå nu! Mitt förakt följer dig ...
Dock, det är icke du som skall gå ifrån mig:
det är jag, jag som lemnar dig!“ Hon
störtade ur rummet, men hon hann ej längre än
till den yttre delen af salen: der nedföll hon
afsvimmad.
Flere minuter blef Viktor stående orörlig.
Derefter gick han långsamt, liksom vägande
hvarje steg, ut i förstugan och nedför trappan,
under det han sakta mumlade: “Hvilken qvinna
... hvilken qvinna!“
I tre dagar rasade Hildur liksom hon varit
under inflytelsen af den vildaste feber. Hon
ömsom gret, skrattade, bad, hånade, utan att
lemna sig sjelf eller andra en minuts ro.
“Vi måste väl skicka efter doktorn och
inviga honom i vårt familj-elände!“ sade fru
Mörk fjerde morgonen, då hon med sina bägge
andra döttrar satt vid kaffebordet. Grosshand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
