Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som förstenad stirrade han på den syn, som
mötte honom.
Tätt bredvid gärdsgårdens andra sida reste
sig långsamt en figur eller rättare två, en
yngling och en hund, som båda betraktade
främlingen med blickar, hvilka tycktes uttrycka:
“Hvad gör du här — vi vänta någon!“ Och
orätt hade de ej att vänta, ty verkligen
plägade en af Wisbys unga flickor hvarje
tisdags-afton komma och utbyta en frisk krans mot
den gamla, som hängde på stenkorset.
Långt ifrån att begripa det han stod i
vägen, kunde Albin icke ta sina blickar från
ynglingen — dessa ljusa lockar, dessa milda
blå ögon, hela detta så melankoliska ansigte
uppväckte gamla minnen i hans själ.
“Min herre,“ sade han, utan att kunna göra
sig reda för sin framfusighet, “haf den
godheten att upplysa mig om åt hvad håll den
märkvärdiga Getsvältan ligger?“
Ynglingen skakade långsamt på hufvudet,
men Rolf svarade med en morrning, som
slutligen öfvergick i ett par afvisande gläfsningar.
“Han är stum!“ hviskade Albin, och en
underbar darrning genomflög hans hjerta, hans
hela varelse. Han kunde ej emotstå begäret
att nalkas gärdsgården, men trots det djupt
deltagande uttryck, som hans ansigte förrådde,
hade han ej förr kommit på ett par steg nära
än Will, skygg för beröringen med hvaije främ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
