Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande, hastigt lik en råhjort försvann med sin
följeslagare.
En verld af barndoms-bilder tågade nu
förbi Albins inre öga (allt annat var glömdt),
och gud vet hur länge han blifvit stående der
lutad mot korset, om ej ljudet af lätta steg
kommit honom att spritta till. Då han såg
upp, stod Rosa med en blomster-slinga på armen
midt emot honom.
“Alltid skola vi mötas!“ sade hon med en
lätt rodnad. “Det var ändå snällt att kapten
Stangerling kom ihåg Kors-betningen.“
“För att vara fullt uppriktig, är det
händelsen som fört mig hit så tidigt på aftonen:
jag hade ärnat gå senare, ty jag skulle ej
kunnat lemna Wisby utan att en gång ha
betraktat detta heliga kors — och stället har
något både hemlighetsfullt och imponerande
med sig.“ Albin kunde ej blotta de sår, som
nu blödde i hans bröst: derföre fick platsen
tjena som förevändning för det vemod, hvilket
till och med ännu, då han med en djupare
blick än förut såg på den ädla, unga flickan,
lade en sorgsenhet öfver hans själ.
“Jag tror,“ svarade hon, “att kapten haft
någon mörk aning för sin resa... sjömännen
hemsökas ju ibland af en liten vidskepelse.“
“Det är icke utan. Sjelf har jag — just
samma natt, då jag besökte Röfvar-Liljas håla
— erfarit en sådan vidskeplig aning, men ännu
har jag ej funnit någon naturlig förklaring der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
