Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min man arrangera en bal, och jag hoppas att
kerr kapten ieke gör mig den ledsnaden att
låta mig sakna en gammal bekant?“
“Åh, vår bekantskap har räckt alltför kort
att kunna göra anspråk på hedern att
benämnas gammal... Men törs jag fråga om
mamsell Rosa blef förlofvad i vaggan, eftersom
giftermålet redan behandlas som en afgjord sak?u
“Hvilken fråga — liksom jag icke kunde
tala om mitt giftermål för det jag icke är
förlofvad ! Jag tänker att jag till hösten, då
vikin-garne intåga för att öfvervintra på vår ö,
endast behöfver välja ... kapten Stangerling mins
väl att jag ärnar söka min hjelte bland dem?“
“Hänförande engel!“ suckade Albin i sitt
hjerta, och nu, ifall det skulle bli något af,
var det hög tid att taga till flykten.
“Låt likväl icke de lyckliga vikingarne helt
och hållet förjaga hvarje annan sjöman ur
mamsell Rosas minne ... Och nu — lef väl!“ Han
fattade hennes hand och tryckte den till sina
läppar en, två, tre gånger med en häftighet,
som skarpt afstack mot ordens tilltvingade lugn.
“Farväl, kapten Stangerling!“ sade Rosa,
öfvergående från skämt till allvar med en
be-herrskning, som visade att hon dragit nytta
af Teklas exempel, men tillika med den
intagande vänlighet, som var oskiljaktig från hennes
lynne. “Glöm att Wisby haft så mycket ledsamt!“
“Det kan jag icke glömma, ty utan det
hade kanske mycket varit annorlunda!“ Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
