Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släppte hennes hand, och sedan han bugat sig
djupt och med en blick, som den unga flickan
mången dag efteråt återsåg i minnet,
aflägs-nade han sig med raska steg.
Rosa hade böjt sig ned vid korset — hon
skulle väl ändå taga reda på den
oefterrättliga blomster-slingan, som hon nu för första
gången vattnade med sina tårar. Hvarföre
hon gret, visste hon ej rätt sjelf: blott det
kände hon, att om den unge främmande
kaptenen icke mer komme tillbaka, skulle det varit
mycket roligare, om han aldrig kommit. Men
hvad icke Rosa sjelf anade om källan till sina
tårar, det anade någon annan i stället, och ej
förr hade kaptenen hunnit inom stadsmuren,
än samma ohyggliga skri åter lät höra sig:
nästa ögonblick rusade Will i ett språng öfver
gärdsgården, kastade sig för Rosas fötter och
omfattade henne med sina armar så häftigt
att hon blef blek af fruktan.
“Ah, det var den stackars gossen!“ sade
hon till sig sjelf.... “Men hvad i guds namn
går åt honom?“ Hon försökte genom
ögon-språket bedja honom återkomma till sans, men
ryste för den vildhet, som målade sig i hans
blickar, och sedan hon med hela sin styrka
sträfvat att befria sig ur fängslet, var hon just
färdig att ropa på hjelp, då en kraftfull hand
lade sig på Wills axel... Ögonblickligt sjönk
den beklagansvärde ynglingens armar ned.
“Goda pappa, var ej ond på Will! Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
