Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är säker att någon retat honom och att han
önskade beklaga sig för mig.“
“Din toka,“ röt fadern, oeh nästan knuffade
undan Will, “ser du ej hvad som är åt den
galningen! Men här...“ Han hejdade sig, oeh
i det hans flammande öga på Will sköt en
blixt, som befallde denne att aflägsna sig, gaf
han Rosa en vink att hon skulle följa honom
sjelf åt ett annat håll.
Med sänkt hufvud och en brännande
rodnad på sin panna vände ynglingen, ledsagad
af sin trogne Rolf, långsamt tillbaka. Men
hunnen till en enslig plats, satte han sig på ett
kalkstens-block, Rolf lade sitt hufvud mellan
hans knän och nedlutad öfver detta hufvud,
som tillhörde hans bäste vän, den ende, hvars
kärlek han, den ensamme, kunde lita på, brast
han i häftig gråt — och allt det han klagade
öfver, allt det han bad om, allt det han begret,
det kände blott han, som förstår den stumma
bönen i blommornas tårar, innan solen kysst
bort dem.
Andra morgonen var Gamle gossen
försvunnen från Wisbys redd.
Några timmar senare, då familjen Mörk
satt vid frukostbordet, inlemnades posten. Men
knappt hade grosshandlaren upptagit ett bref
och ögnat på dess utanskrift, än han utan ett
ord sjönk från stolen ned på golfvet.
“Grosshandlaren Mörk har fått slag och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
