Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropar han: ‘Hörde ni skottet?4 än heter det:
‘Hör hur det sqvalpar... Ja, pilten gick till
botten!4“
“Gud allsmäktig,“ utbrast fru Ringeborg,
“han måtte väl aldrig haft ondt i sinnet mot
gossen? Fru Mörk har så ofta skickat bort
honom, att jag undrat deröfver — och rätt har
Mörk aldrig handlat mot den stackars
döf-stumme.“
“Men,“ återtog moster Taga, stolt öfver att
med bevis få öfverändakasta kusin Ringeborgs
förmodanden, “grosshandlaren är snål, och det
vore ju den högsta skada för honom sjelf, om
Will doge: då ginge ju förmögenheten öfver
till ett antal döfstumma!“
“Det är mycket sant. Men hvad hörs då?“
“Allt ondt, gudnås: de säga att bestämdt
något hemligt brott plågar mannen.“
“Menniskorna äro lika tokiga som elaka!
Febern regerar honom — vore det något
hemligt och brottsligt, så är det ju klart att Amelie
hölle alla menniskor på afstånd.“
“Ja, jag hade så när sagt att det just är
olyckan att hon så gör — ibland har till och
med läkam blifvit nekad inträde. Blott Amelie
sjelf och Tekla vaka vanligen, och de skola
bägge vara så jemmerligt förstörda af sorg och
nattvak, att man knappt kan känna igen någon
af dem. Löjtnant Viktor är deras enda stöd,
när Mörk blir för oregerlig. Hildur och Rosa
deremot få endast någon stund då och då titta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
