Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Men pappa tål blott mamma och Tekla.“
“Jag tycker det omtalats, att löjtnant
Viktor fått det förtroendet att hjelpa fruntimren.^
“Ack, tant“ — Hildur böjde sig rodnande
ned öfver fru Ringeborgs hand — “man måste
tåla mycket, som upprör åtminstone stoltheten.“
Detta var ett språk som slog an på de
högmögendes ättling. “Min lilla Hildur, du
har här en vän, som fullkomligt delar dina
känslor ... kom till mig, mitt barn, då din
blygsamhet såras af en syn, hvilken redan sårat
äfven mig!“
“Huru, tant — har han varit här? Han
skulle väl––“
“Det vore under både min och din
värdighet, min flicka, att upprepa den scen,
hvar-till jag varit vittne — vi förstå hvarandra!“
“Ja, jag visste det, att tants fina känsla
skulle skygga tillbaka för så mycken ...
offentlighet. Hvad folket får anledning att prata!“
“I förtroende, barn“ — fru Ringeborg
sänkte rösten — “kan Tekla ge någon upp^
muntran, som rättfärdigar hans förryckta brist
på grannlagenhet?“
“På samvete, jag det kan säga! Jag
anförtror tant blott hvad jag sjelf vet, att hon
ensam med honom, hvars känslor hon känner,
vakar natten om vid pappas sjuksäng, då mamma
hvilar i rummet bredvid.“
“Jag vill ej tänka ondt om Tekla,“
svarade fru Ringeborg, i det hon reste sig, “men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
