Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Du får icke kasta en åttondels blick in
i Teklas sängkammare, så länge jag är hennes
sjukvakterska!“ Rosa tog nyckeln ur dörren
och gaf Viktor ett ögonkast, deri så mycken
förtrytelse och ledsnad uttryckte sig, att han
ändtligen vek tillbaka och gick.
“Här måtte föregått stora förändringar i
huset!“ började fru Ringeborg med vidlyftiga
gester. “Jag föreställde mig ej att Carl haft
så grundad anledning till sitt handlingssätt.“
“Hvad för anledning då, bästa tant?“
frågade Rosa, nu stucken från ett annat håll.
“Är du okunnig, min lilla, om att min
son... dock, du är för mycket barn att
resonera i sådana saker. Det är emellertid
alltid bäst som vår Herre gör — så mycket ser
jag!“ Och fru Ringeborgs mössband fläktade
af och an vid den grufliga omständigheten att
den, som varit ärnad till hennes sonhustru,
föranledde en karl till dylik närgångenhet.
Till all lycka inträdde Hildur, så att Rosa
fick afträda.
“Ack, nådiga tant, mamma är i närvarande
stund icke i stånd att lemna pappas säng: han
har ett af sina svåraste anfall, och nu har
äf-ven Tekla sjuknat.“
“Så, så!“ svarade fru Ringeborg med en
skär rodnad.... “Har mamma ingen hjelp af
sitt folk och sina andra döttrar? Vid
sjukdomsfall af svår beskaffenhet, pläga alla
be-höfvas.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
