Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med detta namn, svarade hon lugnt som
vanligt: “Vi ha ieke hört till någon, som kallat
sig Donnert, pappa!“
“Jaså— men jag vet bestämdt att han är
derute för att ge mig besked om
tillrustnin-garne för Snare-svens sänkning. ’Ieke förr,
än vattnet spelar på essingen!’ sa jag, och
då svarade han: “Det var bara en liten
vildfågel, som jag knep mig i Göteborg — någon
påmönstring kom ej i fråga’.... Åh, hvad
jag törstar!“
Rosa blickade bestört på Tekla, men hon,
som nu förstod hur det var fatt, gick att sätta
sig vid den sjukes sida. “Får jag bjuda pappa
att dricka?“
“Hu.. blod ... gå — jag har fått nog
sådant____Donnert ville icke ut med pojkens
namn, men sedan fick jag se det skrifvet i
stora, tydliga bokstäfver!“
“Rosa“, sade Tekla, i det hon med den
likgiltigaste min, hon förmådde antaga, vände
sig till sin unga syster, “jag har lofvat mamma
bestämdt att tillsäga, om någon förändring
skulle inträffa i sjukdomen — gå derföre du
och lägg dig på ett par timmar!“
Rosa gick, men då hon efter de par
tim-marne återkom, var dörren stängd, och sedan
fick hon aldrig mera vaka någon natt i faderns
sjukrum.
När Tekla blifvit ensam, lutade hon sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
